Socialkonservatism

Människan skiljer sig från djuren i det att hon kan se saker med andras ögon. Man kan bara förstå en annan människa, om man har en del av den andre inom sig själv.

För att vi ska kunna vara människor, så är vi det i den mån vi kan se oss själva utifrån. De flesta av oss har inte inkomster för att klara större inkomstbortfall. Vi behöver ett trygghetssystem. Vi behöver sociala och fackliga rättigheter. Nyliberalismen menar där att “skatt är stöld”, och att de fattigas trygghet ska lösas med välgörenhet. Ingen människa kan vara trygg, om man ska förlita sig på insamlingar till det egna välbefinnandet.Är rätten till bröd något som samhället behöver pruta på ? Jag missunnar inte landets sämsta människa en rätt till en säng och mat i ett fängelse.

Jag tycker att alla borde veta att kraven på individen inte ska gå så långt att man kan duka under på grund av kraven, eller att man kan tvingas leva ett liv där värdigheten helt är borta, eller bara är en lyx man tidvis får njuta av.

Om de fundamentala uppgörelserna mellan de sociala krafterna upphävdes, skulle samhället falla. Rätten kan inte ersättas av den virtuella rätten “friheten”. I samhället är det rätten som garanterar friheten. Naturrätten saknar kompatiblitet med det moderna samhället.

Ingen kommer frivilligt att byta dessa rättigheter om socialbidrag etc, mot några politiska spetsfundigheter om att “skatt är stöld”, och bygga sin trygghet på förhoppningar om välgörenhet. Ett fåtal personer kan se fattigmunkslivet som en möjlighet, men de mindre moraliskt starka kommer att förgås därav.

Rätten fördelar friheten, men friheten kan missbrukas. Varje individ bör ha en plattform att stå på om möjligheten att försörja sig försvinner. Det handlar om moral.Inget samhälle kan avskaffa dessa uppgörelse utan att hamna i svår obalans, som slutar med att det ena eller andra särintresset ensammen kommer att vinna. Då är det slut på friheten.

De som idag startar företag har enorma bidrag, samt avdrag för inkomsternas förvärvande. Det är politiskt omöjligt att ta av företagarna dessa bidrag, för att skapa politisk enighet om att bidrag inte ska förekomma. Skulle företagarna få fortsätta att göra avdrag, medans rätten att äta för de som inte kan försörja sig drogs in, skulle samhället gå omkull på grund av motsättningar.

De olika befolkningsgrupperna, är sinsemellan beroende av varandra, genom att deras svagheter alltid kan åberopas som motargument ifall någon försöker skaffa sig fördelar gentemot de andra befolkningsgrupperna.

Enligt framstegsoptimismen så sker hela tiden utveckling i en uppåtgående rörelse. Idag var det bättre än igår. Men idag så kan många vuxna inte klara av vuxenlivets ansvar. Det har inte alls blivit bättre än igår. Snarare så visar historien en vågformad rörelse.

Moralen har ersatts av ideologin, familjen av samhället. Det fungerar inte.

Då tvingas man att gå tillbaka, vilket leder till moralisk förlust.
Men om man antar tidigare tillämpad moral, så leder det inte till moralisk förlust.

Jag är socialkonservativ. Tidigare var jag kommunist. Länge höll jag fast vid socialismen, men när jag såg att kommunisterna redan nu svek sina ideal, i brist på moral, så sökte jag mig till en hållbar värdegrund. Den grunden är kristendom, och socialkonservatism med värnandet om det nationella arvet.

Jag anser att en säker plattform bör finnas för varje individ. Moral och kristendom kan inte existera parallellt med förlust av värdighet, då kommer detta att resultera i anklagelser om hyckleri.

Jag anser att det borde vara möjligt att skapa incitament för alla individer att vara kreativa, och samtidigt garantera en plattform i livet, utan att detta leder till moralisk förlust och parasitism.

Men till slut kan det bli så att individen hamnar i sjukpension. Ett samhälle där folk dör av svält i situationer som inte går att lösa är ofritt för alla; även för de rika, då kultur har svårt att hävda sig i ett samhälle där penningen blir alltings mått och värde.

Någon måste ge bröd, ifall någon behöver det, men inte kan få det. Men det är väl det lägsta kriterium på skatt man kan betala ? Bör inte varje människa på något sätt vara bunden vid andra med ett löfte som måste infrias ? Man kan inte hjälpa alla, men man bör inte tolka detta som att man inte har skyldighet att hjälpa någon. I Bibeln stod det någonstans att människan är Guds verktyg på jorden. Dvs alla har en skyldighet att utföra en uppgift under livstiden. Sedan säger bibeln också att den skyldighet vi har ska betraktas proggressivt. Änkan som gav skärven i kollekt menade Jesus gav mer än den rike som gav en silverpeng.

Lagen som medel för styrning av rättskipningen, ser detta utifrån det universiella människovärdet, dvs likhet inför lagen. Detta innebär då att rättskipningen inte i första hand kan handla om skydd för egendom, då egendom är ett medel och inte ett ändamål.

En socialkonservatism på kristen grund som seriöst värnar om det sociala trygghetssystemet, och inte strävar efter att byta ut rätten, mot den virtuella rätten “friheten”, är ett trovärdigt alternativ för att lösa människans problem i det moderna samhället.