Vad vill socialismen egentligen ? Enligt min mening, vill den skapa en ny människa, ett nytt samhälle och därmed en ny typ av parti. Inte ett parti som “förklarar världen utan förändrar världen”, som Marx sade. Det förplikter så mycket att jag tror att det är en utopi. Partier kan inte förändra världen, inga kollektiva organisationer kan förändra världen, i annan mening än att förstöra den. Inte behöver det vara så, om människan är god, så är stora organisationer en fördel. När var människan god ?
Ett vanligt parti fungerar som ett företag, som en affär. Som kund har du inget att säga till om på snabbköpet. Du har inget att göra i deras lager, i personalrummet, eller något att göra med hur de lägger upp sin verksamhet, eller deras mål. Du ger dem vad du har. och får ta vad de har att ge dig. Försök att ändra på spelreglerna, leder till att de visar dig på dörren.
Socialism ska fungera på ett annat sätt. Som Marx förklarade, så ska den bygga på våra intressen. Partiet ska vara underställt våra intressen, såväl som dess medlemmar. Låter som en idiotisk utopi egentligen.
Partiet ska med andra ord, fungera som ett byalag, där de säger att DU har rätt eller fel, att de stödjer DINA INTRESSEN. Inte att de säger ” Vi har tagit emot dina klagomål, vi kan inte ta ställning till din personliga konflikt, men vi ska fundera om det FÖR VÅR del påverkar vårt sätt att arbeta”.
Precis som livsmedelsaffären. Du lämnar vad du har, och får vad de har att ge. Byalaget däremot ser efter dina intressen, affären säljer vad den har, inte nödvändigtvis vad du behöver. Det finns en annan skillnad där också. Man kan säga att dina behov och din vilja genomgår en transformation i affären/partiet, när du lämnar över vad du har.
Ditt ärende avidentifieras. Du kan aldrig ha RÄTT inför partiet, eller affären, men du kan ha fel. Ditt ärende tillhör inte längre dig, från den stund du lämnat över det. Om det ligger i särintressets nytta, kan ditt ärende antas; gör det inte det, så kommer ärendet att avvisas, med en svepande formulering.
Byalaget däremot, kommer att driva ditt ärende, som DITT ärende, ända till slutet. Ärendet tillhör hela tiden dig. Byalagets egennytta påverkar inte ärendet, eller uppslukar det, transformerar det. Byalaget kan tom driva ditt ärende, trots att de anser att de personligen inte tycker att de känner för det, men därför att du är medlem i byalaget, om inte ärendet går emot byalagets intressen. Dina intressen är byalagets, om inte intressena skiljer sig. Så fungerar en fackförening också. Egentligen.
Om ett parti fungerade på detta sätt, vore det den nya typ av parti som Marx talade om. Vi kan enkelt konstatera att det inte finns någon sådan typ av parti.Har heller aldrig funnits. Ändå fortsätter kommunister att tala om detta, som att det är en självklarhet, och ett sedan länge välgrundat och oantastligt faktum, som skiljer deras partier från de andra.
Detta ligger till grund för att de sedan kan gå vidare till nästa steg i argumentationen; De är dina företrädare, och ÚPPHÄVER alla andra företrädares anspråk på att vara representativa. De anser därmed att de har rätt att vara statsbärande parti, då parallella organisationer för att representera intressen är onödiga och självmotsägande. Flera parallella byalag/fackföreningar, kan inte fungera, om det gäller att representera intressen, snarare än icke förpliktande löst tyckande.
Varför blev då aldrig de socialistiska partierna en ny typ av parti ? Jag tror aldrig att människan av egen vilja ska kunna bygga upp något gott. Däremot har det aldrig varit något problem för människan att bygga upp något ont och stort.
Man drömde länge om en union av stater, en världsfederation, eller åtminstone en Europafederation. Men den parlamentariska vägen gick det aldrig, trots säkert 100 år av drömmar om denna demokrati. Istället fick vi EU, en parodi på demokrati. Detta ligger närmare människans destruktiva karaktär, för EUs parlament saknar beslutanderätt.
Människan har en inneboende talang för att förstöra. Det första ett barn lär sig är att förstöra sina leksaker. Det är först när barnet börjar bli ca 8-9 år de börjar kunna laga sina leksaker.
Denna talang odlas hos många till att bli ett personlighetsdrag. De skaffar sig utbildning till att förstöra. Någon utbildning att ställa till rätta har de inte. Denna grupp människor kallas “myndighetspersoner”.
Partierna har bildats egentligen för att åtgärda de negativa verkningarna av hur myndigheterna fungerar, men har istället blivit avbilder av hur myndigheterna fungerar.
Jag tror inte att det någonsin kommer att bildas någon ny typ av partier. Jag tror om jag anslöt mig till ett parti, att jag inte skulle kunna blogga mer. Kanske inte nödvändigtvis i form av något förbud, men genom att jag blir en del av ett protokollskrivande lågproduktivt kollektiv, som saknar ambitioner att förändra världen.
Jag tror att när de enskilda skrivarna dominerar debattklimatet, och partierna tvingas att bli kadrer, med 100% debattörer, då kan partierna förändra världen. Men då har vi ju redan förändrat världen istället för att bara nöja sig med att förklara den..
