Jag ska berätta lite grand om vad vi blivit utsatta för. När jag skilde mig efter 14 års äktenskap , så började sociala omedelbart att förbereda omhändertagande av våra två barn. Hon hade efter skilsmässan blivit anmäld av grannarna till sociala för egentligen en småsak: yngsta sonen hade hostat på natten i två månader. Han hade redan fått antibiotika.
Sociala hotade henne att om hon gick med på att skriva på några som helst papper som gav mig rättigheter att träffa barnen, så skulle de ta barnen från henne.
Jag hade efter skilsmässan flyttat ut till min stuga utan vatten avlopp eller elström, i väntan på att bodelning och utredningar skulle bli klar. Min fd fru vågade inte annat än vägra mig alla rättigheter att träffa barnen.
Detta fungerade förståss precis som avsett:barnens hälsa försämrades, jag har ju sjukpension och hade varit hemma med dem i 14 år, och de hade varit vana att se mig, fick plötsligt all kontakt avskuren med mig.
Min fd fru började umgås med en man som hade alkoholproblem. Sociala berömde henne för hennes val av fästman, de sade att de trodde att han skulle bli en bra ersättare för mig, och tyckte att de skulle flytta ihop.
Jag hade börjat ta yngsta sonen från dagis, eftersom mamman hindrades av barnens-bästa-fascisterna att medge umgänge med mig. Då började hennes fästman att ta bort barnet från dagis på de tider jag bokat att hämta honom.Fästmannen hade en konstig bakgrund. Han hade tre vuxna döttrar som vägrat träffa honom på decennier. Han sov med min son naken, och talade om att han alltid velat ha en son.
Detta slutade med att jag polisanmälde dagischefen för att han lämnade ut mitt barn till en som inte var vårdnadshavare, då jag var vårdnadshavare. Polisen struntade i min anmälan.
Konflikten fortsatte och fördjupades. Satkärringförvaltningen motsatte sig att jag hämtade barnet från dagis och skola, eftersom “dragkampen kan traumatisera barnet”.
Så småningom lovade min fd fru mig att ta honom från dagis och skola, eftersom jag ändå gjorde det. När hon lovat mig att hämta honom, så visade det sig att han tagit honom igen. Då for jag hem till honom och där började han slåss med mig inför min son. Sociala kom på hembesök till honom två timmar senare, och sade att barnet på intet sätt traumatiserats av händelsen. De tyckte snarare att barnet verkade “ganska harmoniskt” skrev de i utredningen.
Vid två tillfällen efterråt så prejade han min bil på vägen och med sparkar och slag mot bilen krävde att jag utelämnade barnet till honom personligen.
Detta anmäldes till åklagare, överåklagare, omprövades, överprövades, anmäldes till riksåklagare. Inget resultat. Det finns alltså prejudikat på att vem som helst får slita barnet ut händerna på mig som är vårdnadshavare.
Tingsrätten vägrade mig umgängesavtal, efter att jag två gånger försökt ta upp ärendet. Hovrätten drog på ärendet i två år, hänvisade sedan till sociala för ytterligare fuskutredningar.Jag lade ned ärendet, hade ingen advokat eftersom försäkringsbolaget helt olagligt vägrade bistå mig.
Mot slutet började han kidnappa barnet även från min fd fru. Han tog honom i mitten på november, och lämnade inte tillbaka honom förrän den 28 december. Han fick sina julklappar under en gran som var avbarrad.
Nu resulterade alltså detta i LVU.
Nu slet sociala av sig fårakläderna och anklagade min fd fru för att ha umgänge med en alkoholist, som själv erkänt att han drack varje dag efter 18.00.
Hon förklarades för oansvarig, och FÖR ATT HA GJORT SIG ANSVARIG FÖR UMGÄNGESSABOTAGE !Vilket ju bevisligen utövats av barnens bästa fascisterna.Hon hade ju dessutom vägrat skriva på alla papper…
De hade inget att anklaga mig för, det var deras stora problem.Men enligt skyldig genom förbindelseprincipen så anklagades “vi” “Ni” har bedrivit umgängessabotage”.
Jag hade alltså trakasserat mig själv genom att ha vägrats umgänge med min son. Min fru hade bistått mig mot sociala genom att ändå ge mig umgänge.Därmed så stod vi båda åtalade. Därtill så krävde sociala att vi åtalades för psykisk misshandel för detta…
I Länsrätten så dömde de oss för brott vi skulle kunnat begå i framtiden, skyldig genom förbindelse, samt omvänd bevisning.
Hon skrev under umgängesavtalet under pausen i länsrätten, men länsrätten dömde henne i alla fall, trots att hon gett mig umgänge på ca 50% mot socialas vilja. De ville dock inte omhänderta barnet ännu, utan skulle se om det åtrådda brottet kunde utövas i framtiden i väntan på kammarrättens dom.Jag var alltså medskyldig, till detta brott i framtiden.
I Kammarrätten så kunde sociala konstatera att de hade ingenting att komma med. Det åtråvärda objektet för slavhandeln kunde inte nås med någon anklagelse. Han gick i första klass, och räknade redan 2ans matematik, i läsning låg han i fjärde klass.Högt marknadsvärde
60% av rättegången handlade därför om att han ritat en helt utmärkt teckning med en död socialkärring utanför gården. De ville fosterhemsplacera honom för detta.
Mig anklagade de för att jag lät min fd fru som arbetade lägga upp umgängesschemat, och att jag saknade förmåga att hävda barnets rättigheter att träffa mig. Jag förklarade att om jag som har sjukpension och är ledig alla dagar hade antagligen anklagats för umgängessabotage om jag krävt att min fru ska ta ledigt från jobbet för att passa barn, då vi ända hade 50% umgänge vardera. Detta var ju brottsprovokation, de försökte sätta dit mig med alla metoder.
Motvilligt tvingades de att släppa sitt offer, och jag vann ! Det är unikt att vinna ett LVU mål; 500 barn omhändertas varje år i Norrbotten, och tidningarna skrev om den unika händelsen.
Vad gäller min äldre 17 årige son så hade han flyttat från mamman, efter att inte ha trivts så bra där. Han fick VG och MVG i betygen så småningom, och sociala hade alltför svåra omständigheter för att kunna konstruera bevis mot honom.Dessvärre hade de skrivit i ett dokument att han hade det bra hos mig. Båda utredningarna av psykoanalytikern, slog fast att båda barnen hade det bra hos mig. De ringde honom på skoltid, bad honom skolka från skolan och komma upp på samtal utan mig. De erbjöd honom en lägenhet och föräldra fria fester och mycket pengar om han valde att bli fosterbarn. Inget av detta lyckades. De övriga anklagelserna mot mig var att jag hade träffat en barnpsykolog 4 ggr för 38 år sedan och frågat honom vad scizofreni var. år 2005, socialsekreteraren skriver ” Enligt socialstyrelsens normer för svårt sinnesjukas umgänge med barn blah blah blah.. “
Vidare anklagades jag för att den äldre sonen och den yngre hade fäktats med käppar på gården hemma hos mig. “Barn som far illa”, och det rekommenderades att jag aldrig mer skulle få träffa dem på grund av detta.
Jag kan säga er att det är endast genom att tillkämpa mig all kraft jag har jag kan säga att detta är mitt fosterland
